Jag avstår koll på läget!

Du får ha lite överseende med mig, nästa gång vi ses. Jag kommer att ha ganska liten koll på valresultat, ränteläge, väpnade konflikter, vilken spruta i raden vi förväntas ta eller vad det nu än är som sägs pågå i världen. Kanske jag rent av kommer att framstå som korkad. I så fall bjuder jag på det.

För ett par veckor sedan gjorde jag nämligen något slags försök att summera min sommar. Vår sommar. Även om värmen då fortfarande pulserade utanför, hade vi tagit oss tillbaka till stan och påbörjat någon form av vardagslunk.

Vi tillbringar våra somrar i Skåne och jag älskar det. Ja, jag älskar Skåne och jag älskar att vara där. Därför var det lite trist att konstatera att jag har varit sur den här sommaren. Sur, irriterad, stingslig och tyckt att ”alla andra” är dumma i huvudet.

Tänkte tillbaka på min man och hur han varit under sommaren och konstaterar samma sak om honom. Att han varit sur och grinig, alltså. När jag pratar med honom om det lägger han till arg.

Det har säkert jag också varit även om jag har lite svårare att erkänna att jag är arg. Sur, grinig, bitter och irriterad klingar av någon anledning bättre i mitt huvud. Men arg är svårare för mig att stå vid.

Det är han som är insiktsfull om varför det blivit så. Han säger; jag har ”knarkat” Twitter och situationen i Ukraina. Hela sommaren, och du fortsätter han, sitter med morgontidningen i över en timma varje morgon, det brukar du inte göra.

Nä, det brukar jag inte göra. Inte annat än på söndagarna då jag läser kultursidorna med nöje, som den fullvuxna kulturtant jag är. Men i sommar har jag suttit i vårt uterum, tittat på den vackra naturen och läst nyheterna i över en timma varje dag och det har gjort mig sur.

För tio femton år sedan sisådär gjorde jag en slags utrensning. Fyra veckor i sträck med olika teman. En detox kanske man kan kalla den – inte så mycket gällande vad jag stoppade i mig som vad jag hade i badrumsskåpet, garderoben, i köksskåpen. En av veckorna uppmanades vi att göra en nyhetsdetox. Vi skulle avstå från att läsa tidningen och titta på nyheterna. Jag minns fortfarande hur himla skönt det var att strunta i tidningen och i stället titta på vår son som kladdade med sin yoghurt och sina flingor vid frukostbordet. Han verkade må toppen. På kvällarna skyndade jag aldrig till nyheterna, jag läste för sonen, myste framför en kakelugn och kramades med honom när han skulle sova. Väl prioriterat. Det gjorde mig varm om hjärtat.

Kanske har jag lite mindervärdeskomplex och vill vara välinitierad, eftersom jag nu väljer att umgås med världens elände istället för mina barn på morgnarna. Kanske är det något annat som fått mig att läsa tidningen hela sommaren. Kanske trodde jag att det skulle bli mer intressanta samtal med mig om jag hade koll på hur världen ser ut och vad som händer. Kanske behövde jag höja mitt ego med reflekterade analyser om världsläget. Det blev lite tvärtom faktiskt..

Jag läste om energikris, om inflation, ökande matpriser, höjda räntor, mördade människor på öppen gata i Visby, våldtäkt och misshandel av minderårig tjej av förefallet minderårig pojke, problemen som normalhushållen i Sverige kommer att stå inför kommande höst, om koleldning i Karlshamn under en av sommarens i särklass varmaste dag. Den nyheten nådde mig förvisso först när vi kommit hem. Både i papperstidning och på Facebook – ja, för inte ens där går man fri från negativitet. Och en massa annat.

Allt det där gjorde mig sur, grinig och irriterad inte bara på politiska motvikter och galna diktatorer och annat löst folk. Jag blev mindre gosig med mina barn och garanterat mindre intim med min man som gick och surade på sin kant.

Det verkar som att insikten smög sig på redan när vi var kvar i Skåne, för någonstans mot slutet började jag läsa tidningen bakifrån. Där bioannonser och nekrologer finns, som sedan lite mjukt går över i kultursidorna och den följetong som min morgontidning haft under sommaren; utdrag ur kända människors memoarer. Mycket intressant läsning tills vi kom till en av vårt lands mesta kändiskvinnor som berättade om uppväxten, namngav loosers som hon mött och var elak mot någon överviktig kamrat, även hon namngiven. Kanske förstod jag inte ironin. Eftersmaken var däremot bitter och jag blev bara än mer arg över att så mycket elände och elakhet får ta plats i media. Vad är det för fel på oss!? Varför vill vi läsa om det här? Varför är det elakhet och elände som får ta plats?

Kanske blir jag mest besviken på mig själv. Jag vet ju att jag mår bättre när jag minskar mitt intag av nyheter. Att samtal med barnen, kortspel med de samma, meditation, stillhet och goda böcker är bra mycket bättre sällskap för mig, än alla dessa tunga nyheter. Någonstans i allt tänker jag; händer det verkligen inget glatt i världen? Får vi inte vara glada? Går det inte att vara insatt och ha koll på vad som händer i världen utan att bli tung i hjärtat? För mig är kanske svaret på den frågan dessvärre; nä det gör nog inte det.

Så när du nästa gång träffar mig och jag förefaller ha noll koll på valresultat, ränteläge eller vad det nu än är som pågår i världen kan du väl ha lite överseende. Kanske har jag inte koll på läget men jag är i alla fall lugnare i mitt hjärta. Oavsett vad vill jag bidra med så lite irritation, surhet och bitterhet till den här världen som jag kan, även om det får mig att framstå som lätt oinitierad och blåst. Jag får väl helt enkelt bjuda på det.